Tålamod. Fingerfärdighet. Noggrannhet. Det är bra egenskaper när man bygger modellflyg.
Johan Wallin tittar upp från sin byggsats.
– Och galenskap.
Förlagan är en engelsk flygplansmodell från 30-talet. Nu sitter han och filar med nagelfil på en tunn för hand utskuren list av balsaträ till en vinge. Det är ett extremt lätt träslag, som frigolit nästan.
Oumbärligt för modellbyggen – ju lättare desto bättre flygförmåga – men även en alltmer expansiv vindkraftverksindustri har den senaste tiden upptäckt fördelarna med balsa.
– Alla pratar om kaffekrisen, vi pratar om balsakrisen. Det har blivit dyrare och svårare att få tag i.
Under skolgympasalen
Verkstaden i ett av rummen under Skytteholmsskolans gymnastiksal, som tjänar som Solna Modellsportklubbs klubblokal, är belamrad av pärmar med gulnade skisser över flygplansmodeller, små, små färgburkar, propellrar, verktyg och supertunt silkespapper för vingbyggen.
Kartonger och koffertar med flygplan har staplats i hyllorna. Solna MSK startade 1937, det finns gott om rariteter. Från stora krigsplan i skala ett till tio till fjärilstunna plan på tre och ett halvt gram.
– En hel del kommer från klubbens herrar som lämnat jordelivet. Fina grejer med mycket arbete bakom. Det kan man inte låta gå på tippen. Om inte vi försöker bevara och förvalta de här föremålen, då kommer de inte att finnas kvar, säger Johan Wallin.
Gunnar Rosén med en replika av ett plan med fallskärm som fälls ut efter en viss flygtid. Han hoppas att utställningen på Hallwylska kan bidra till ett ökat intresse för sporten.
Stefan Källstigen
Ett modellflygplan kan ta allt från två till 400 timmar att färdigställa.
Stefan Källstigen
Gunnar Rosén är ordförande för Solna MSK. Tillväxten är liten, men inte obefintlig, säger han. Själv byggde Gunnar plan som grabb, det var en stor hobby bland ungdomar under 60- och 70-talet. Sen kom livet emellan.
– När jag fyllde 40 fick jag en byggsats i födelsedagspresent. Så det blev väl mitt återfall.
Ställer ut i stan
Mellan fem och tio i SMK:s kärntrupp ses varje måndagkväll och jobbar på sina olika projekt. En del bygger för tävlingar, närmast stundar SM i friflyg.
SMK:s flygplan kan under året även ses på Hallwylska museets utställning om miniatyrer i Stockholm.
– Vi fick frågan från museet om vi hade något bidrag och de kom hit och lånade några. Kul med exponering, man hoppas såklart att det kan öka intresset, säger Gunnar.
De beslöt också att specialbygga en modell av zeppelinaren Bodensee som landade på Gärdet 1919.
Gunnar Rosen är pensionerad kemist, Johan Wallin jobbar som tekniklärare på högstadiet i Upplands-Väsby. I SMK:s verkstad ses de varje måndag. "Man kan sitta och karva och lösa problem till midnatt. Som terapi", säger Johan.
Stefan Källstigen
Annars är fokus nätta modeller. De större lyder under samma regler som drönare och kräver registrering och certifikat. Det har också blivit trixigare att hitta fria ytor, berättar Gunnar.
– Förr hade vi eget flygfält på Järvafältet men när man skulle man värna grodorna fick vi flytta på oss. Ett tag kunde vi flyga vid Solna station men där skulle man börja exploatera. Vi kan provflyga lite här utanför på Skytteholmsfältet, men det är för många träd. Oftast flyger vi på Gärdet.
Känslosam sport
Vad är då tjusningen med modellflygplan? Gunnar och Johan pratar om en process med många moment, särskilt när det gäller skalaplan som helst på pricken ska likna originalet.
Det kan handla om att gräva i arkiv eller söka ledtrådar i bilder på vrakdelar. Måla loggor i exakt färgnyans, prova ut motorer. Analysera hur de olika materialen påverkar flygeffekten: ett gram för mycket och det blir krasch direkt.
– Man kanske inte kan tro det men det är väldigt mycket känslor, säger Johan Wallin och utvecklar:
– Man kan bli så fruktansvärt missnöjd med sig själv när det är något som inte funkar. Men när planet flyger upp där bland vita moln, då blir man så jäkla glad.
Johan Wallin bygger vinge. Den ska kläs i slitstarkt, supertunt silkespapper för lättast möjliga vikt.
Stefan Källstigen